camilla mitkiewicz

se 2006 års nyheter

Handen skall bli bra - Omröntgen efter operation

Operation - Stångebro

TRM Linköping - SM Varberg

Pansartrofén - Träningen i Eksjö

Fotografering - Våren är här

Östra Open 3/3 - enduroträningsläger

Jag önskar er alla en GOD JUL

Handen skall bli bra - 17/12

Träffade läkaren som opererade mig i handleden för nerverblockering. Men hon förklarade att det ska bli bra men jag måste ge det några månader. Desto större problem man hade med nerverna desto längre tid tar det innan det blir bra igen. Jag hade extrema problem vilket läkaren såg när hon öppnade upp och opererade mig. De går en stor tjock muskel från tummen och ner till mitten av handen. Men min var så stor att den fortsatte över till andra sidan, under lillfingret. Det var den hon tänkte på när jag hörde ”är det motocross som gör detta?” helt plötsligt under operationen. Det är nu den klumpen jag känner som stör i handen. Läkaren skar ju av hela muskeln på mitten för att komma åt ligamentet som de ska öppna upp vilket operationen vanligtvis går ut på. Nu har sista muskelbiten dragit ihop sig och jag måste själv trycka/massera ut den, vilket gör skit ont!

I tunneln där andra ligament sitter fast och där en av nerverna går igenom var det jätte irriterat. Förutom att ligamenten var förstora och klämde nerven hade de även get ut slaggprodukter som läkaren fick skrapa bort. Detta var också ovanligt för den här operationen. Eftersom de skrapade bort en massa så frigav de en massa kapitäler vilket då kan förklara den extrema svullnaden som jag besvärades av en lång tid, man kan fortfarande urskilja nivåskillnad i handen för höger och vänster sida av ärret.

Men som sagt säger läkaren att det ska bli bra jag måste bara ge det tid. Jag har knappt halva styrkan i vänster armen mot vad jag i dagsläget har i högra och det trots högra är helt otränad. Detta gjorde mig också rädd men jag fick tänka på att jag brutit nyckelbenet också ”lugnade” läkaren ner mig med. Jag fick med mig en massa ”leksaker” från sjukgymnasten där. Lera som jag ska bygga på med hårdare och hårdare massa efter tiden. Sedan fick jag en kub och en gummipinne och detta skall jag alltså sitta och krama 3 gånger om dagen. Så jag göra gör sjukgymnastövningar flera gånger om dagen nu med tanke på både handleden och nyckelbenet. Det tar faktiskt upp mer tid än man tror… tur att jag inte har ett heltidsjobb?! =/

Omröntgen av nyckelbenet efter operation - 28/11

Idag (28/11) röntgades mitt nyckelben om för att se om benbitarna och titanplattan ligger bra efter operationen och börjar läkas. De ligger samlade och jag har fått klartecken för att börja träna upp mina muskler igen. Men jag är fortfarande sjukskriven fram till den 15 januari och bör inte utföra tung fysisk aktivitet förrän dess, ingen hojåkning med andra ord. Annars har jag full rörlighet i axeln och det känns stabilt och bra. Självklart känns det lite konstigt eftersom jag tappat all muskelmassa men det ska fixas nu. Första sjukgymnast mötet är på fredag och jag ser fram emot att få börja min rehabilitering.

De som har följt nyheterna på hemsidan vet också att jag har opererat vänster handled för att öppna upp för nerverna. Min hand har inte läkt så bra som mitt nyckelben och är ett stort orosmoment. Det är fortfarande svullet och tjockt i handleden och gör ont. Jag har därför avskräckts en del och kommer inte att våga låta operera den högra i år.

Tävlingskalendern för 2008 håller på att fyllas i och det är en del datum uppbokade. Nytt för i år är att jag också vill köra EM i enduro. Men detta kommer bara att kunna bli verklighet om jag får ekonomisk sponsring som backar upp mig. Sponsorjakten är igång men det är inte så lätt att visa sig bra om man har en nyopererad handled och nyckelben. Inom kort kommer tävlingskalendern uppdateras.

Gotland Grand National

Nu är det snart Alla Helgons Dag vilket så klart inte innebär pumpor och spöken utan ett kleggit GGN! På grund av min nyckelbensskada kommer jag inte vara med och köra i år. Men det är en självklar tradition att åka till GGN då min pappa kört 15 år i RAD! Jag och min familj kommer stötta pappa i servicen och vara hejaklack i skogen.
Det kommer självklart kännas jobbigt för mig att stå sidan av och inte kunna vara med och kriga i år. Förra året ledde jag sista varvet men då skar hojen för mig =( Så ni kan förstå att jag känt en rejäl revanch till i år.
Men jag vill passa på att, till alla förare jag känner, önska lycka till!

Operationen

Torsdagen den 18 kl 11:00 åkte jag in på ortopedavdelningen 10 i Lund. En sjuksköterska tog hand om mig och jag fick träffa narkosläkaren ganska omgående. Men eftersom jag hade fått en akut tid så slogs jag om operations tid med de andra akuta som kom in under dagen, så det blev en del väntan. Min sjuksköterska tog mig ned några våningar så jag skulle få träffa läkaren innan operationen. Han var så upptagen med andra operationer att vi fick gå ner till honom. Ante M hette läkaren och han var jätte trevlig och förklarade att han stod på min sida och att det skulle behövas en platta för att nyckelbenet ska läkas. Det är en gammal tradition att vänta och se om nyckelbenen läks ihop vilket de brukar göra efter ett tag. En operation brukar tidigast inträffa efter 6 månader om det fortfarande inte läkts. Men det här med att vänta och se fungerar inte för en elitidrottare anser jag. Läkaren viste inte om att jag körde cross utan han hade bara sett att benpiporna satt så långt ifrån varandra att de helt enkelt inte skulle läka ihop.
Det bildas då efter ett tag broskändar på benpiporna och detta gör självklart ont eftersom det aldrig läks. Eftersom det gått en månad sedan jag bröt nyckelbenet så var det risk för att ändarna på benpiporna börjat bli ”slemmiga” och då var man tvungen att ta benbitar från mitt bäckenben för att bygga upp benpiporna för det slemmiga partierna skärs av. Jag och mamma tryckte ju på operation redan från början när jag bröt nyckelbenen. Men läkarna sa att det var ett rent avbrott och det skulle läkas. Man opererar endast ifall det bryts av benbitar som ligger lösa. På omröntgen 3 veckor efter kraschen så såg man att där var en lös benbit som de hade missat på de första röntgenbilderna och att jag då var klar för operation. Jag blev självklart arg över att de gjort en sådan miss!

Vid 15-tiden åkte jag upp till operationssalen, jag var självklart nervös över hur det skulle gå men jag litade på min läkare. Jag måste erkänna att det var ganska traumatiskt att vakna upp. Helt plötsligt vaknar du, det är en massa sjuksköterskor runt omkring och allt ljud och prat är ett enda surr. Det tog inte många sekunder för mig innan jag behövde spy och då när man vänder på sig kommer smärtan och man blir påmind om att man faktiskt blivit opererad.

När jag kom till ”uppvaket” så mådde jag jätte illa och bara ville sova, klockan var ca 18:00. Vilket inte gick eftersom de sprutat in sånt medel för att man ska vakna så man är på väg att somna och så rycker man till och vankar. Så höll det på i ungefär 2 timmar tills jag inte mådde så illa längre och kunde vara vaken. Jag frågade en sjuksköterska om hon viste om de hade behövt ta ben ifrån mitt bäcken men hon svarade med att hon inte var min sjuksköterska och att min skulle komma strax. Ingen annan sjuksköterska kom så jag fick helt enkelt känna efter själv. Men det hade de inte gjort. Det var dåligt gjort av dem att inte berätta det för mig för det kan de se i min mapp. Jag blev sedan närskjutsad till mitt rum vid 21:00 igen och jag ville inte äta något utan bara sova. Men i mitt rum låg där 2 tanter och ena av dem snarkade något så otroligt så det gick bara inte att sova. Så efter ett tag ringde jag på sjuksköterskorna och frågade om jag kunde få någon sömntablett och öronproppar. Det fick jag men lyckades ändå inte sova. Inte förrän kl 6 på morgonen när tanten vaknat kunde jag sova.

Jag kände ett lätt tryck som om någon petade mig på armen och jag trodde det var sjuksköterskorna som ville väcka mig. Men jag var ju så glad att jag äntligen somnat så jag drog ut på det hela med att gnugga näsan, torka bort dreglet mm innan jag öppnade ögonen. Då såg jag att det var läkaren som stod bredvid sägen, det var en aning pinsamt. Han började berätta om operationen. Han hade inte fått tag på den lösa benbiten för den låg så nära nervcentrat och intill stora blodkärl. Han hade fått tag på den ifall jag hade fått opererats då jag kraschade. Självklart blev jag ledsen och arg över detta för som sagt så ville jag ju opererats redan från början och på grund av läkarnas miss försvåras mitt läge. Nu har jag alltså en ganska stor benbit som ligger nära nervcentrat vilket min sjukgymnast oroar sig väldigt över. Dessutom sitter mina benpipor bara ihop på toppen med hjälp av plattan.

Jag ska försöka få tag på röntgenbilderna och lägga upp dem så ni får se. Nu får jag alltså inte röra armen över axelhöjd eller lyfta något med vikt på 3 veckor med vänsterarmen eftersom det är så stor risk att jag knäcker nyckelbenet igen. Jag är rädd för att tomrummet mellan benpiporna inte kommer fyllas ut. Men det är inte så mycket jag kan göra åt saken mer än att vänta och se. Jag ska tillbaka på omröntgen igen om 2 veckor och sen om 6 veckor igen. Det känns iaf bra att jag äntligen har en läkare som är på min sida och gör vad han kan för att förbättra läget för mig

Förberedelser inför EM i Finland

Tänkte uppdatera lite om vad som händer här hemma. Min Kawasaki har byggts om en del inför EM:et i Finland. Det stod i reglementet att ljuset var tvunget att vara generat så vi har fått köpt en spole, jag har ju bara haft ett bateri innan. Ett stöd var man också tvungen att ha på, vilket jag tycker är bra för jag har länge velat ha ett :) Tidskortshållare till styret är också inköppt. På EM måste man köra med FIM godkännda däck och de finns bara till 18 tum så jag ska köpa en begagnad fälg för nu sitter det ju 19 bak (och självkalart däcken). Det är mycket pengar som läggs ut så därför vågar vi inte chansa längre utan kommer även köpa korv för att slippa sabba hela tävlingen pga punktering.
Nu på lördag är det TRM i Sörmland så det är ett utmärkt tillfälle att testa så att allt fungerar inför EM. Det är en jobbig bana med mycket sten och rötter så det blir en bra genomkörare. Hoppas bara inte mina armar kommer att strula till det med att somna av i år som det gjorde förra året.
Till Finland kommer vi att åka här hemmifrån på tisdag och ta färjan från Stockholm til Finland på onsdag morgon.
Nu på söndag är det det årliga Dråpslaget i Örebro som är en tradition att köra. Där hölls nämligen en av de första tävlingarna som hade ren tjejklass. Det var vårt lilla SM var år och vi fick smycken som priser och vinnaren brukar få spruta chmpange mm. Också är banan riktigt rolig med =)

1/8 Tillbaka på hojarna

I helgen satte jag mig på suzukin igen och idag har jag kört lite ednuro med kawan. Det går sakta men säkert frammåt. Eftersom jag inte fått lov att träna något för min hjärnskakning sedan krachen så märker jag att både konditionen och musklerna har avtagit. Så jag känner mig självklart ostabil på hojen men tekniken finna ju kvar så jag är säker på att farten kommer så småningom.
Nu var det några dagar sedan jag sist hade huvudvärk så jag tar det som ett klartecken till att börja träna ordentligt igen både med fys- och hojträning.

Nu i helgen som kommer ska jag upp till Karlsborg för att träna inför EM i Finland. På söndag ska jag träna cross i Borås för nästa SM är där.

Rehabilitering

Jag håller på med mina gummibandsövningar för axeln och knäet för fullt. Övningarna görs 2 gånger om dagen och jag träffar min sjukgymnast 2 gånger i veckan. Hon och läkarna har övertalat mig att inte börja köra för tidigt. Risken är stor att jag kommer att ramla av och kanske skada mig ännu mer eftersom jag inte kan hålla fast i styret ordentligt. Så jag kommer inte att kunna försvara min vinst i Danmark Grand National som går nu i helgen. Det känns inte alls kul men i det stora hela som är det ju bättre att jag blir stark och hel igen. Min målbild, som hjälper mig igenom träningen nu, är att komma i form till EM:et i Enduro (Finland).

Jag har även äntligen fått gjort undersökningen för mina nerver i armarna och det är, som vi förstått innan, blockeringar i nerverna på båda armarna. Blockeringen sitter nere vid handleden och är en "vanlig" skada för de som jobbar hårt med handlederna. Vilket är positivt att höra för det är en vanlig operation som görs ofta och resultatet brukar bli 100% bättre. Tyvärr tar det en månad för det att läka så jag kommer vara borta 2 månader. Jag ska försöka få operationstider på hösten/vintern så inte säsongen blir avkapad ännu mer.

Stångebro

Den här gången så ”vrålgasade” jag hojen under varmkörningen så att han skulle bli varm och kunna starta. Och det gjorde han, på första kicken! Men självklart så startade inte precis de 2 killar som stod framför mig så jag stod kvar ock tvekade en stund sedan körde jag rakt igenom dem och fick deras handtag i sidorna. Jag kom ut bland de 35 första förarna i de 300 stora startande startfältet. Men tyvärr kom jag inte så långt, efter några vurpor kände jag mig helt orkeslös, mådde illa och hade jätte ont i axeln. Jag kunde inte ens lyfta upp hojen från marken och då förstod jag att det var något alvarligt fel. Jag kunde inget annat än sätta mig ner vid hojen och tårarna kom direkt. Inte förrän startfält nr. 2 hade passerat var där några som stannade till och frågade hur det var med mig. En tjej och en motionär (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnen på) stannade vid mig medan andra förare körde vidare för att säga till att jag var skadad. Motionären hade med sig en mobiltelefon men jag var så väck av hjärnskakningen så jag kom inte ihåg min pappas mobilnummer. Det var lite skrämmande för jag vet om att jag kan det, sedan efter det spydde jag första gången. Men tillslut så kom mina föräldrar och fyrhjulingen med sjukvårdarna som tog hand om mig och körde tillbaka mig till ”vita villan” där jag sedan fick åka ambulans in till sjukhuset.

Där blev det sedan konstaterat att jag har fått en hjärnskakning och min högra axel åkt ur led men hoppat in igen. Jag har redan varit hos sjukgymnasten här hemma och det sägs att det är månaders uppbyggnad. De som känner mig vet att min ac-led är av på höger sida sedan innan och det är alltså den som hänger ner ännu mer nu än innan och mitt skulderblad är även snett. Men jag tycker det blir bättre för var dag som går och jag tänker inte ta månader innan jag är tillbaka igen. Ni kan räkna med mig på banorna snart igen!

TRM - Linköping

Efter en misslyckad start körde jag upp mig i det sammanlagda startfältet, med URM killarna och oss tjejer, till en 5:e plats i tjejklassen. Jag hade tom snabbast sista varv av alla tjejerna.

Innan start får man varmköra hojarna i ca en minut och det räckte inte för min ”kawa”. Han blev bara halvljummen och då vägrar han att starta så när startskottet gick stod jag kvar länge och kickade. Men sedan ledde de in hela startfältet genom ”varvningsburen” vilket gjorde att det blev kö direkt. Som i detta fallet kanske gynnade mig för då han jag ifatt startfältet men själklart hade mina största konkurrenter redan passerat utan någon kö.

I min hjärna kändes loppet redan kört och jag tänkte bara att ta mig runt utan att ramla så jag kunde ta revanch nästa dag. Men efter ca 4 varv började min pappa visa för mig att jag knappade in på de andra tjejerna och jag redan kört upp mig en hel del så då tände jag till och körde på. Helt plötsligt började jag köra om en massa förare och det blev roligt att köra igen.

Som sagt räckte min uppkörning till en 5:e plats i tjejklassen och jag hade varvtider som räckte till en 3:e plats egentligen. Jag kände mig stark hela loppet igenom och är stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig i ett så pass lagom tempo att jag aldrig vurpade.

Nerverblockeringar i armarna

Efter ungefär halva förra säsongen började mina armar somna av flera gånger varje dag och natt. Jag har genomgått en del undersökningar i huvudet och nacken. Det är konstaterat att jag har blockeringar i nerverna i mina armar men de vet inte var. Den undersökningen har en väntetid på ett halvår. Snart är det dags för den men jag har fått reda på att jag kommer gå i gips i ungefär en månad efter operationen. Det har varit klart för mig innan att jag ska vänta med operationen till vintern när jag inte kör för att inte avbryta tävlingssäsongen. Men efter SM-deltävlingen i Eksjö vet jag inte längre. Mina muskler får alltså inte tillräckligt syre och blod så armarna somnar. Eftersom detta händer flera gånger var dag och på natten utan någon ansträngning kan ni själva förstå att jag lätt får kramp i armarna när jag kör. Det värsta är att det inte släpper heller, det kvittar om man stretchar eller skakar loss. Har det krampat en gång under dagen tar det några dagar innan det har försvunnit igen.

Jag vet att jag ligger efter med nyheter från SM deltävlingen i Eksjö och i Linköping men det kommer. Jag har knappt varit hemma nu på några veckor. Det har varit mycket med skola, jobb och träning.
Jag kan däremot avslöja att jag har fått en ny Suzuki RMZ 250 =) Som jag nu ska använda när jag kör cross och min Kawasaki pansioneras ner till att bara köra enduro. Detta är för att jag lättare skall komma ut och träna enduro och att man behöver en fräsh hoj när man kör SM.

2/5 - SM Varberg

Nu har jag kört årets första SM som var i Varberg på en väldigt stenig bana. Träningen gick bra men jag kände att armarna började redan stumna. Det är en bana som går väldigt snabbt bitvis och man får hålla i hojen mer än vad man är van vid. Eftersom knäet inte är helt okej än så kan jag inte hålla hojen med benen så armarna fick ta allting.

Sen var det dags för kval och jag var faktiskt lite orolig för jag hade fått höra att det bara var 25 st. som skulle gå vidare och vi var 38 anmälda, men det var 30 som gällde. Jag kvalade in och min tid ramlade ner till 14:e tillslut. Men efter bara några varv kände jag att hojen inte gick rent och jag körde in i depån. Då märkte vi att kröken hade blivit intryckt av en sten så resterande tid använde jag till att testa de olika spåren som hade dykt upp.

Heat 1
Jag kom ganska sent av startgrinden som vanligt men körde upp mig bra de första varven. På varv fyra låg jag på nionde plats och skulle köra upp mig till åttonde men då kraschade jag. Slog i magen i styret och huvudet i backen. Växelspaken blev lite krökt så det var svårt att få i friläge och jag var ganska yr så det tog två varv innan jag lyckades få igång hojen igen. Två varv efter och 10 placeringar upp till ett enda poäng så var det inte mycket att göra mer än ta sig runt. Men det kändes otroligt härligt att verkligen köra upp mig bland topp 10. Nu vet jag helt säkert att jag har kapaciteten till att ligga på de placeringarna.

Heat 2
Den här gången släppte startknappen på grinden så hojen stutsade upp rejält så jag fick slå av, i och med det var jag sist i starten. Men körde upp mig till 13 plats med helt stumna armar så jag är helt nöjd med min SM start och ser fram emot nästa!

23/4 - Träningen i Eksjö

Det blev träning i Eksjö i lördes, en killkompis (Andreas) som kör själv kunde följa med. Han är duktig på att hoppa så han passade bra i Eksjö för Stopébanan hade många hopp och det tog lång tid innan jag lärde mig banan. När jag tillslut hade memorerat banan och hoppat allt utom de två sista stora hoppen koncentrerade vi oss på dem. Jag kortade av banan och nästan bara körde på första hoppet om och om igen tills jag tillslut tog hoppet klockrent! En annan kille som var där snappade snabbt upp att jag lyckades ta hoppet och då kortade han också av banan och bara körde på hoppet tills han med tog det. (Han kunde väl inte köra vidare med vetskapen att en tjej tog ett hopp som inte han tog antar jag). Jag fortsatte med det andra hoppet som nog är något av det längsta jag har hoppat i hela mitt liv, (något i Tyskland eller Holland kan ha varit längre). Men för att ta detta hopp var det en lång raka innan och jag hade i högsta växeln (5:an) och fullgas från halva rakan och hela uppgången på hoppet. Jag sköts upp med sådan kraft att jag själv lyfte från hojen så när det var dags för landning nöp den av lite för när jag landade (fjädringen bottnade) trampade jag på fotbromsen. Som tur var gick det bra men det var ganska pinsamt. Efter det pumpade mitt hjärta lite extra och Andreas beordrade mig att vi skulle lasta och åka hem så det inte blev några ”jag ska bara” för det slutar alltid med att man skadar sig och det är ju SM i Varberg nästa helg som jag fick tänka på.

Stort tack till Andreas för du kunde köra mig till och från Eksjö och för dina tips, utan dig (och ditt tålamod) hade jag nog inte hoppat de stora hoppen.

19/4 - Kör ej Hökensås

På söndag var det tänkt att jag skulle få en mjukstart i tävlandet och köra Hökensåstrofén men eftersom pappa jobbar och jag har ingen annan som kan åka med mig får jag lägga tiden på att träna i stället. Jag hade helst velat komma upp till Eksjö och tränat eftersom denna helgen är den enda jag är "ledig" på innan SM:et går där. Men pappa jobbar och de andra familjemedlemmarna är upptagna på annat håll, så just nu vet jag inte hur jag ska kunna lösa det...

(Modevisningen igår blev lyckad och det var jätte kul!)

12/4 - Träning på Varberg i helgen

Nu i helgen är det träning för SM-förarna på Varbergs bana inför SM. Jag tänkte åka dit med pappa och träna. Huvudvärken kommer och går som illamåendet men det är mycket bättre och jag tror inte det kommer vara några porblem i helgen. Mitt knä känns också bättre :) Jag lindar och tejpar knäet ordentlgit när jag kör och det är bara när jag slår i benet som knäet känns numera. Tekniken är fortfarande ostadig och jag ramlar bak på hojen hela tiden för jag inte vågar hålla emot på samma vis med benen. Förhoppningsvis glömmer jag bort knäet i helgen och kan köra på som vanligt. SM är ju bara runt hörnet :)

(För övrigt så ska jag till frisören idag och fixa till håret inför modevisningen nästa vecka.)

Pansartrofén

Vi var 6 tjejer som startade i år, nog flest någonsin. Det började bra för mig, fast knäet kändes, så flöt det på. Men rätt så snabbt blev jag helt plötsligt jätte trött. Satte mig 2 gånger på andra sträckan på andra varvet och tiderna rullade iväg. Sista sträckan kände jag att det blev svårt att andas och jag blev andfådd när jag körde. Når jag gått i mål märkte jag att jag nästan hade tappat rösten, jag pratade väldigt konstigt. Mycket märkligt...

Igår vaknade jag kl 4 på morgonen av migrän som höll i sig hela dagen. Mina föräldrar har varit förkylda ett tag så tydligen slog det till hos mig ordentligt idag. Det förklarar varför jag helt plötsligt blev trött, det brukar ju komma mer och mer.

Nu har jag ont i huvudet igen och mår lite illa. Så jag får väl krypa ner i sängen och hoppas att det som jag nu har går över snabbt.

Stort grattis till min klubbkompis Vanja som vann idag!

5/4 Enduro träning

Min kawa är helt enduro-"kittad" nu inför Pansartrofén, den är så fin. Idag var jag med på Grindbergs träning på eftermiddagen och det kändes inte alls bra i knäet. Körningen stämmer inte alls för mig heller. Både på grund av knäet och att det är första gången utan dubbdäck. Men det gick bättre och bättre! Jag tänkte träna på lördag igen och då tar jag beslutet om jag ska köra Pansartrofén eller inte. Jag får ju inte gå ur sängen ens utan stödbinda nu i en månad så ni kan förstå att jag tar en stor riskt med att köra. Vilket läkarna har sagt att jag inte får naturligtvis.

Foton på kawan kommer upp inom kort!

Knä skada

Den 24/3 var jag och tränade cross på en sandbana i Landskrona som heter Saxtorp. På sista träningspasset siktade jag in mig på ett ytterspår men kom inte tillräckligt långt ut. Körde rakt på en stalp som visade sig vara jätte hård så hela hojen studsade upp och framhjulet landade rakt i den stora sandvallen. Det tog tvärstopp och jag flög framlänges. På något sätt fastnade mitt ben/foten så jag flög inte av riktigt som man brukar. Var fastklämd och hojens bakdel for efter och över mig. Mitt ben satt fast och klämdes av styret och med hela hojkraften så vek sig knäet åt fel håll. Hela benet domnade av och det smärtade till ordentligt vid knäet och svullnade upp direkt. Jag blev sittandes ett tag på banan innan jag kunde kliva av.

Jag blev så arg på mig själv att jag missade spåret jag tänkte ta så jag hoppade upp på hojen igen och körde om rakan och svängen för att träffa spåret.

Nu i veckan har jag inte tränat men jobbat och knäet har svullnat upp var dag och värkt ordentligt på kvällarna/nätterna, nästan så det varit svårt att sova. Men i fredags så vek sig knäet igen, inte alls så mycket som när jag vurpade men det gjorde ont och svullnade upp igen. Det tog jag som ett tecken på att ta och få någon att kolla på knäet. I gårkväll/natt satt jag på akuten i Lund. Det var som vanligt mycket folk och jag fick "bara" en ambulans läkare som kollade mig. Röntgen visade inget brutet som jag viste från början. Jag vill ha reda på vilka muskler, minisk, ledband i knäet som är skadade och hur jag ska gå till väga för att träna upp det så knäet blir stabilt igen. Hela veckan har knäet känts som en kulled som går att vrida på alla håll. Det är väldigt påtagligt att benet består av två ben som sitter ihop på mitten. Mer än så kan jag inte riktigt förklara. Det visade sig som vanligt vara en ovanlig skada som tar ungefär en månad att läka och om det inte är bättre då sätter man en skena på baksidan av knäet. Som ni kan förstå är jag besviken över att jag inte fått reda på vad som är skadat i knäet eller fått någon hjälp för hur jag ska göra. En månad har jag inte på mig eftersom första deltävlingen i SM är snart och jag måste träna mycket cross innan dess. Idag (lördag) är det jätte fint väder ute och jag skulle egentligen tränat cross. Men nu får jag sitta inne hemma och fixa med mina bilder och hemsidan i stället.

Fotografering

I torsdes riggade jag och min kompis, (fotografen) Theresé Bergrbing, upp några lakan inne på Motostar i Sjöbo. Där lånade jag Thor kläder och (alldeles förstora) stövlar för att fotograferas i. Det var jätte kul och tiden verkligen rann iväg. Nu håller jag på och frilägger bilderna som ska gå till tryck. Några har jag lagt ut här på hemsidan under bilder/blandat som ni kan titta på. De är i blandad storlek nu men efter "tryck-bilderna" är färdiga ska jag lägga upp de snyggaste bilderna ordentligt här på hemsidan.
Ett stort tack till Theresé som ställde upp och fottade ca 300 bilder på mig. Motostar ska också ha ett stort tack som lånade ut sin lokal och sina saker till mig!

TACK! /Camilla

Våren är här!

Äntligen har våren kommit och nästan alla banor har öppnat och redan nu i helgen ska jag köra säsongens första tävling (Veinge). Just nu håller jag på (som alla andra) med att söka sponsorer för säsongen. Nu i veckan skall jag fotograferas för bilder till planscher, sponsor foldrar, hemsidan och autografkort. Motostar ställer upp och låter mig använda deras lokaler och prylar till fotograferingen och det är Theresé Bergbring som kommer vara fotograf. Holmbergs, som är den nyaste sponsorn till samlingen, ställer upp och trycker upp trycksakerna. Jag kommer själv att göra i ordning originalen vilket är både kul och nervöst för nu får jag lov att visa upp vad jag kan med tanke på min utbildning.

En annan rolig sak, för mig privat, är att jag har blivit tillfrågad av min frisör att vara modell. Den 18/4 i Södra Sandby på Killebäckskolan kommer jag alltså att gå som modell för både hår, kläder och skor. Det är något som jag verkligen aldrig trodde att jag skulle få göra så det ser jag verkligen fram emot och tycker att det ska bli super kul.

Östra Open 3/3 -07

Snö och sten chock kan jag summera gårdagens lopp med. Jag har kört på Gröndals banan tidigare som är SKM Södermanlands bana. Jag viste om att där var mycket sten men att sten och snö skulle vara så här svårt att åka på hade jag ingen aning om. Jag kände mig som Bambi på hal is ungefär när jag körde. Men det gick bättre och bättre ju mer spåret blev uppkört. Starten blev jag nöjd med eftersom jag kom ut 2:a och en kille var på och puttade på mig men jag höll emot. Tyvärr krampade en stor muskel i min vänstra axel redan på första varvet och gjorde så ont hela tiden så precis efter målgång kom tårarna direkt. Annars så ramlade jag alldeles för många gånger och tappade jätte mycket tid på att stå och kicka och släppa fram förare som kom ikapp. Jag gick in i depån efter andra varvet och fyllde på med lite vätska och efter det fick jag upp lite fart i spåret. Första delen på tredje varvet gick bra. Jag fortsatte ramla eftersom jag inte kunde hålla kvar styret när stenarna slog på men jag reste mig snabbt och försökte fortsätta jaga lite flyt. Men efter många vurpor och slag så var jag helt slut. På sista delen av varvet rullade jag mig fram i ettans växel. Jag skrek så arg jag var på mig själv och för att jag hade så ont i axeln. Det var absolut något av det jobbigaste och svåraste jag har kört!

Jag lärde mig mycket nytt med att köra i snö och det var ju det som var meningen med att köra upp och träna där, så jag får vara nöjd ändå. Hoppas nu att jag får i ordning på axeln och att jag inte får snö-chock i Östersund så ska det nog bli åka av ska ni se!

VM:et blir av!

Jag blev tyvärr förkyld i bilen på väg upp till Enköping så träningslägret blev inte så lyckat som jag hade hoppats på. Jag försökte köra ett varv i taget i koncentrera mig på tekniken, men eftersom jag hade feber var det svårt. Söndagen var det en deltävling i Östra Open som många av de andra förarna deltog i men jag gick inte up ur sängen förrän vid 11 tiden. Lite oväntat var att Stefan Merriman (världsmästare i x antal år) var med, vilket var kul och han var väldigt respektfull mot oss andra som körde.

Nu har 20 gränsen överstigits så nu är det klart att VM:et i Östersund blir av för tjejer den 15 Mars. I och med det kommer jag köra söka mig uppåt i Sverige efter snö som jag kan träna på. I helgen åker jag upp till Eskilstuna för att delta i Östra Open på lördag om den nu blir av. Tävlingen i Hjo som skulle körts på söndagen har ju ställts in, tydligen skall besked komma imorgon.
Ha det bra alla!
/Camilla

Enduroträningsläger i Enköping

I helgen åker jag med familjen upp till Enköping där både pappa och jag ska träna riktig vinterenduro med snö. Jag fick för en månad sedan reda på att jag ska få lov att köra Vinter Ednuro VM:et i Östersund den 15 mars (dagen innan jag fyller 22 år) i födelsedags present. Men eftersom det inte finns någon snö här nere i Skåne så får vi söka oss uppåt. Nu i helgen är det så lägligt att min enduroklubb (FME) anordnar ett träningsläger och jag ser fram emot att få lära mig mer enduroteknik och känna mig säkrare i spåren. Jag var ute och körde på Svarta Hål i lördags och märkte att jag inte hade kört på ett tag för jag bara ramlade hela tiden. Men nu är allt igång igen och eftersom jag ska köra VM:et så lägger jag mer tid på enduro nu i början på året.

Kawasakin till salu!

Hej alla! Nu börjar en ny säsong och jag måste säga farväl till min Kawasaki 250 4-takt 2006. Den är alltså till salu och priset är 45 000 kr. Som ni vet är motorn renoverad efter GGN. Fjädringarna är från mansson racing och boyesen accpump sitter på.

Jag säljer även iväg den speciella Twin Air luftburken och filter.

Ring gärna till mig för mer info! 070 - 64 34 874