| Den nyaste nyheten är rubricerad högst upp i listan till vänster. Sedan läser man nyheterna i ordningen som man läser en text. Alltså är den senaste nyheten längst ner till höger. Två nyheter finns rubricerade på var rad. Klicka på valfri rubrik så blir ni direkt länkade ner till nyheten. Efter var rubrik vid nyheten står även datumet med när nyheten lades upp. Precis nedanför denna text finns det länkar till tidigare års nyheter. |
GOD JUL - Onsdag 17/12 |
Måndag 15/12 - Operationen |
Operationsdag - Glada knä och op. nyheter |
MR Röntgen - Beordrad vila - GGN 08 |
Tråkiga och roliga nyheter - Nordisk Mästarinna |
Halsont - Dubbla SM |
Nominerad till SixDays - Enduro SM Finspång |
SM Enduro 1 - SM Eksjö |
Nya kläder - Träning Eksjö |
Träning Saxtorp - Jag har fått en massör |
EM Portugal struken - 1a crossträningen |
Halmstad - En riktig endurohoj |
Enduro KM - Röntgen nr 4 |
God Jul |
|
Jag vill självklart passa på att önska alla som stöttar mig (på alla olika sätt) en riktigt god jul!
|
Onsdag 17/12 |
|
Igår fick jag träningsvärk i mina ben från sjukgymnastiken i måndags som höll i sig även idag trots
stretchning. Inatt sov jag inte alls bra för både ärret på armbågen och nyckelbenet kliade nått så in i
bomben hela natten. Jag kan ju inte klia på det heller för då gör det bara ont, känns som man trycker på
ett blåmärke istället för att kliar! Seg som bara den gick jag upp i morse och iväg till sjukgymnasten.
Där gick det inte så bra idag men man kunde märka att balansen ändå blivit något bättre sen i måndags. Jag
fick även några övningar att göra med armen, så att jag rör den också. Jag skulle ligga ner och hålla i en
pinne med båda armarna och röra rakt upp från marken och sedan bakom huvudet och sen åt sidorna. Jag skulle
även ändra mitt grepp så axlarna vrids. Det gick faktiskt mycket bra, jag har väldigt god rörlighet i min arm
redan nu!
Nu har jag bara en tid kvar hos sjukgymnasten innan jul uppehållet. Det är på måndag då jag självklart har 3 saker som krockar med varandra. Det ger hela dagar då jag inte gör någonting alls men just på en måndag förmiddag skall 3 saker sammanfalla, typiskt! Jag ska ta bort stygnen på lassarettet i Lund kl11:00 och det var samma tid som jag skulle till sjukgymnasten. Stygntiden går inte att ändra och det finns inte tider till sjukgymnasten heller så jag får komma dit så fort jag kan och träna när där är någon annan samtidigt. Nu har jag haft körförbud några månader och är nu sjukskriven så har jag haft en del tid för mig själv som ”vanlig tjej” utan motocross och enduro. Istället för att gräva ner mig och tycka att det är pest och pina att inte få köra har jag i stället vänt den här tiden till något positivt. Jag har anammat tiden och träffat mina kompisar mer, brytt mig om mitt hår och mina naglar osv. Så nu under jul och nyår ska jag ha få lösnaglar gjorda på mig. Har aldrig haft det förr så tyckte det kunde vara kul och testa. Så lång historia kort så är att fixa naglarna den 3e saken som sammanfaller på måndag förmiddag. Men jag kan säga till er att vist har det varit kul att testa vara ”vanlig tjej” men jag längtar verkligen tillbaka till att inte bry mig om olja under naglarna och vara mig själv igen. |
Måndag 15/12 |
|
Sen operationen har jag inte gjort mycket mer än sovigt. Kroppen har verkligen behövt vila.
I går natt kunde jag börja vända mig lite i sängen, äntligen. Att bara ligga på rygg i flera
dagar i sträck är inte så bekvämt.
Jag träffade min sjukgymnast idag för knäna. Hon tycker jag ser ut som en mumie med all bandage på armen *skratt*. Jag kanske ska lägga upp en bild. Någon som reagerar nu eftersom jag skrev gips i förra men eftersom läkaren inte flyttade nerven i armbågen utan bara frilade den så behövdes inte gips utan bara bandage, det går från överarmen hela vägen ner till handen. Mitt knä kändes förvånansvärt bra idag hos sjukgymnasten. Vilan för armen har gynnat mitt knä också. Nu ska jag träna 3 gånger till hos sjukgymnasten sen så ska jag vila över jul och nyår också. Det är viktigt att vila också, det säger dem till mig hela tiden men jag har svårt för att lyssna. Men nu har jag märkt det själv! Tar man bort all smärta så kommer nog denna julen att bli den mysigaste jag har haft sen jag var liten. Annars brukar julen vara en stressig tid för mig. All enduroträning, vanlig träning och skolan har alltid tentor direkt efter jul så man brukar få studera varenda minut man för över på helgen. Men nu kan jag ligga och vila i soffan och vänta på jultomten, precis som när man var liten :) |
Operationen - 10/12 |
|
När jag kom in till avdelningen fick jag reda på att jag inte skulle opereras förrän efter lunch. Så det
var bara att sitta och glo tänkte jag. Men tiden gick väldigt fort. Läkaren Ante skulle titta på
röntgenbilderna och sen komma och prata med mig. Heter han också Ante frågade jag. Det visade sig vara
som så att läkaren som skulle operera mig hade fått ställa in. De hade frågat min gamla läkare som
egentligen var ledig om han kunde ställa upp och som tur var så ville han. Så jag fick en positiv känsla
över alltihop för det var ju han jag ville ha från början.
Ante MRkonjic kom ner och vi prata om operationen och han undersökte min arm för nerverklämningen. Han tyckte jag hade klassiska symptom för att nerven skulle vara klämd i armbågen och förklarade hur man gjorde. Man frigör nerven från sin bana vid armbågen och kollar så att den inte vill dra in sig mot armvecket när man rör armen. Gör den det får man flytta nerven till att ligga i armvecket och då mister man en del känsel på underarmen eftersom små nervtrådar försvinner när man flyttar upp den stora nerven. Sen brukar man med gå in i handleden under lillfingret och rensa upp och frigöra där för det är samma nerv som går där. Men han ville inte riktigt rota där eftersom jag redan var opererad innan och att jag håller om ett styre och kör så trodde han det mer skulle irritera ännu mer. Så jag bestämde att låta det vara där. Jag skulle ha gips i 3 veckor sen skulle stygnen av och sen tar det några månader för ärret och nerven att lägga sig. I handleden där jag blivit opererad innan har det blivit ett väldigt tjockt och fult ärr och det har känts som ett stygn suttit fast. Han skulle skära bort det fulaste på ärret och sy om med stygn som man syr inuti huden som sedan försvinner av sig själv. Sen ovanpå är det tejpat, samma teknik används på nyckelbenet. Men i armbågen krävdes det vanligare stygn, fast han syr ändå på ett speciellt sätt så det ska bli så snyggt som möjligt och jag kommer att behöva fortsätta tejpa där efter stygnen tagigts bort. Titanplattan skulle mejslas och knackas bort förklarade han för den har nästintill vuxit in i nyckelbenet vid det här laget. För läkningen av de 6 hålen som blir av skruvarna skulle det ta mellan 4-6 månader, det är inte någon som kan säga exakt tid eftersom alla läker olika. Kändes jobbigt att det skulle ta så lång tid, men jag har gjort allt jag kunnat för att få så tidig op-tid som möjligt så det fanns inget mer att göra än ”gilla läget”. Eftersom jag inte skulle opereras förrän efter lunch skulle jag varit fastande så länge så dropp skulle jag få. Jag förklarade för dem att jag är väldigt svårstucken, sega nerver som rullar iväg mm. Efter 2 olika sköterskor och 5 nålstick gav de upp och ringde efter en narkosläkare i stället. Men det var ingen som hade tid så jag fick inte droppet förrän jag låg på op-bordet. Vid 12 bytade jag om och blev iväg rullad vid 13 tiden. Jag fick träffa narkosläkaren och förklarade att jag fått en traumatisk upplevelse förra gången jag vaknade upp så jag spydde mm. Jag ville vakna upp lugnare och i en lugnare/tystare miljö. Han var snäll och lyssnade och förstod mig och sa att det gick att fixa. Jag fick en kudde under mina ömma knän så jag kunde ligga bekvämare och sen hoppade jag över till op-bordet. Då kom en annan narkosläkare men han var jättesnäll han med oh sa att han hade fått info av den andre. Han lyckades även få dropp-nålen på plats med första nålen så det var skönt att det äntligen gick! Alla andra som skulle assistera under Ante presenterade sig och sedan fick jag somna. Och det är inte som på tv man ser hör dem räkna ner från 10, de säger inget man bara somnar. Sedan vaknade jag precis som man gör vanligtvis på morgonen, inte alls så pang direkt som det var förra gången när de höll på att dra bort skyddspappren från kroppen mm. Jag kände mig helt enkelt kissinödig och vaknade. Sköterskorna märke det direkt att jag vaknade och hjälpte mig till toaletten. De skruvade tom på kranen så jag lättare skulle kunna kissa J jag fick inte stänga dörren och där gick ju en massa folk fram och tillbaka så det var inte så lätt fastän jag var jätte kissig. Sen blev jag tillbaka rullad till avdelningen där min mamma satt och väntade på mig, kl var då 16:30. Jag prata lite snabbt med henne sen somnade jag igen och hon gick iväg och åt. Jag vet itne hur mycket kl var sen när jag vaknade ingen men då kände jag mig mycket piggare men jag hade ont! Jag fick smärtstillande och sen åt jag och sen åkte jag hem. Jag fick nr till läkarens sekreterare som jag skulle ringa till idag. Läkaren opererade mig på sin lediga dag och hade inte tid att stanna och prata med mig efteråt som de brukar. Det kändes ju lite konstigt men som sagt innan det är bara att gilla läget. När jag kom hem mådde jag fruktansvärt illa och det slutade med att jag spydde. Sen kunde jag gå ner till min säg och sova. Jag vaknade många gånger i natt! Men kl 08:00 i morse ringde telefonen och det var läkaren. Han beklagade att han inte hade tid att prata med mig igår och så sa han förlåt för att han väckte mig *skratt*. Kändes riktigt bra att han tog sig tid att ringa personligen och berätta om operationen och läkningstiden mm. Han förklarade att nyckelbenet hade läkt otroligt bra, man kunde inte se att jag hade haft brott där innan. Så istället för att det skulle ta 4-6 månader tror han att det kommer ta 3 månader sen ska mina 6 st 2,7 mm hål vara igen läkta J Nerven hade inte velat flytta på sig så han har bäddat in den på sin plats i mitt eget kroppsfett så det känns också bra att han inte behövde flytta den. Och ärret nere på handleden skar han bort och sydde ihop fint. Så allt gick så bra det bara kunde gå och jag mår rätt så bra nu. Det gör vist ont men jag är mest är trött och har sovit nästan hela dagen. |
Operationsdag - 9/12 |
|
Kl 09:00 ska jag vara inne på lassarettet i Lund. Kl är nu 07:31 och jag måste erkänna att jag är
nervös. Igår hade jag en jättekul dag, meckade KTM, kollade på antika pistoler, sköt gevär och meckade
Suzuki. Sen åt jag räkor på kvällen *mums*. Det var kul att göra allt det sista dagen innan man blir
rörelseförhindrad. Det är nervöst för jag har aldrig träffat läkaren som ska operera mig. För honom är
jag bara ett nr på en journal. Min läkare som opererade mig från början är ju så bra så han opererar
nästan bara barn nu. Han har inte så många ”vuxen tider” därför kom vi fram tillsammans att det var bäst
jag tog en annan läkare så jag får operationen gjord i år. Några kanske tycker det är lite märkligt att jag opererar bort titanplattan som håller ihop och stärker mitt nyckelben så bra. Man brukar inte ta bort den, men eftersom jag håller på med det jag gör är risken stor att jag vurpar och slår i nyckelbenet igen. Titanplattan leder brottet ut till ändarna av nyckelbenet, så stor är plattan och den går inte att bryta av. Alltså finns det stor risk att nästa gång jag vurpar slår av lederna intill nyckelbenet och eftersom brosk inte läker som ben så kanske jag förstör mig helt. Tar vi nu bort plattan så kommer nyckelbenet gå mitt av i så fall och då läker det som det brukar. (Ifall inte benbitarna kommer så långt ifrån varandra och slår av bitar som i mitt fall, då blir det ny platta). Nu är det snart dags att åka… Ha det så bra alla och om ni är ute och kör den närmaste tiden, gasa lite för mig med ;) |
Glada knä och op. nyheter - 2/12 |
|
Mina knän är hela MR röntgen visade att ingenting är av, varken korsband eller menisk. Vilket för min del innebär mycket mindre rehabiliteringstid och slipper antagligen operation. Det finns en ofarlig cysta på bakre korsband som läkaren säger är ofarlig. Problemet nu är att min knäskål fortfarande hoppar ur led. Helt frisk är jag ju inte med tanke på mina kvarstående problem. Knäet vek sig för en månad sedan igen för att korsbandet är uttöjt och knäskålen väldigt instabil. Jag ska få träffa en läkare till för med erfarenhet av andra skador så är det bäst att gå till mer än en läkare för bedömning. Nu ska jag få träffa en ortoped som själv kommer att titta på mina röntgenbilder. Eftersom jag har så mycket problem med knäna och har haft det flera månader nu med sjukgymnastik vill jag veta vad jag har för val. Jag går fortfarande på sjukgymnastik 2 gånger i veckan och kommer få göra det några månader till. Men det blir en säsong 2009 för min del! : ) Äntligen Operation Äntligen har jag fått operationstid för att ta bort titanplattan på nyckelbenet och fortsätta operera för nerverklämningar i armbågen! Nästa vecka på tisdag den 9/12. Men jag är ju inte helt glad över att det tagit så lång tid. För jag kommer nog att missa en del viktiga tävlingar i början på säsongen vilket kommer att drabba slutresultaten. Sen missar jag också att jobba på den månaden man tjänar mest pengar på hela året. Men äntligen blir det i alla fall av : ) Ni har väl inte missat att tävlingskalendern för 2009 är uppe? |
MR Röntgen |
|
Idag var jag på MR röntgen kl 08:10 i Landskrona. Det tog 15 minuter på varje knä sen var det
avklarat och jag fick åka hem. De skulle skicka svaret till min läkare inom en vecka. Min
sjukgymnast tipsade mig om att boka in återbesökstiden för MR svaren till läkaren själv. För
annars får de in röntgensvaren, tittar i deras kalender om en tid om ett tag och sedan skickar
en kallelse på post. Så där går någon vecka i onödan. Så när jag ringde till Carema där jag träffat
läkaren så sa jag att jag skulle på MR röntgen den 18e och ville ha tid till läkaren en vecka senare,
den 21. De sa att röngensvaren tar ungefär 2 veckor men jag stod på och sa att jag har hört det tar
en vecka och jag vill träffa läkaren i vilket fall som helst för han var så stressad när vi träffades
första gången så jag vill han en tid så han kan berätta vad som är fel med mina knän. Sekreteraren gav
med sig men sa att läkaren inte var där. Jag blev inte så överraskad för jag har ringt flera gånger
innan och försökt få tag på intyg som jag kan skicka till alla tävlingar jag missade nu för han förbjöd
mig för att köra. Det har varit en rejäl jakt, för han är nästan aldrig där. Men jag fick tillslut en
tid på måndag den 24. Tycker det är lite störigt att de drygar ut tiderna hela tiden, om det nu inte
tar mer än en halv vecka innan de får svaren, varför ska de då envisas om att det tar 2 veckor innan de
får svaren och sen ska de försöka boka in tid osv… Jag fick ju själv ändra röntgen remissen från Lund
till Landskrona för jag ringde själv runt och frågade vilka som hade kortast väntelisstor. Sekreterare
på Carema viste om att det var kortast tid på Landskrona och tyckte själv det var märkligt att doktorn
skickat mig till Lund. Det är mycket ringande och saker man får fixa själv, det är jobbigt men jag hoppas
att det lönar sig i slutändan.
På tal om ringande så ringde jag och kollade upp operationen som jag ska ha den 18e. Och det var bra för det har blivit fel. Jag skulle ju operera bort titanplattan på nyckelbenet och frigöra för nerven i armbågen på vänster sida. Men nerverklämningen på min högra handled har kommit på något sätt före och det var den jag skulle operera nu. Det känns så himla jobbigt att det ska bli fel på saker man väntat på i över ett år på att få. Det är viktigare att ta bort titanplattan och fixa armbågen för det tar längst tid och det jag har mest besvär av. Men eftersom det bara är bokat för ”kapaltunnelsyndrom” så finns det inget annat att göra än avboka tiden. Jag vill veta svaren från MR röntgen på mina knän innan jag bokar in nya operationsdatum för mitt nyckelben. Jag måste prioritera knäna! |
Beordrad vila |
|
I förra veckan så var jag på sjukgymnastik och tog i för hårt så det kändes inte så bra i knäet.
Några timmar senare var jag på gymmet och körde spinning medel och vek knäet bakåt. Jag dalad
av cykeln direkt, min syster var som tur var med och det kändes bra att ha en känd person till
hands. Det kändes väldigt obehagligt i knäet och det kom några tårar, inte för smärtan utan mest
för att jag blev så besviken. Jag har försökt med sjukgymnastik och annan vanlig träning utan mc
körning länge nu men ändå strular mina knän, det kändes hopplöst. Samt att det var lite pinsamt
för jag tänkte – Gud, nu tror alla att jag har dålig kondition *skratt*
Dagen efter på jobbet så mådde jag illa och tänkte att det kanske var för jag var hungrig och tog en paus för mellanmål. Sen gick jag ut igen och då började jag bli helt svimfärdig, jag höll inte reda på siffrorna och kunde helt enkelt inte jobba. Jag ringde till min sjukgymnast för att fråga om det fans något jag kunde göra för att avlägsna knäet. Hon var ledig så hon skickade mig till sin kollega på Lunds Sjukhus. Han kände på mina knän och tyckte korsbandet kändes bra men att min knäskål nog hade hoppat ur led (men tillbaka igen). Han beordrade mig vila och nästan skällde ut mig för att jag gått på spinning så tidigt efter sjukgymnastik och jag skulle sluta vara så överseriös med träning. Nu var jag tvungen att vila med stödbandage och kryckor i 2 veckor. ”Kryckorna är din vän” sa han *skratt* Några dagar senare var jag tillbaka hos min vanliga sjukgymnast och fick återigen en utskällning om varför jag gick på spinning så nära sjukgymnastiken. Jag är en typisk enskild idrottare som sätter för höga krav på mig själv och min träning. Vi började om med lugna övningar och jag har inte tränat något på en veckas tid nu. Jag sitter bara lugnt och trampar på en motionscykel, kör inte bil och går med kryckor. |
GGN |
|
För någon vecka sedan var det allhelgonahelgen och för mig och många andra innebär
inte det pumpor och spöken utan lera och kalksten på Gotland. Världens största endurotävling
går alltid på denna helg och på samma skjutfält. I år igen fick jag stå sidan om och titta på
när pappa körde. Förväntan var hög då han förra året kom på andra plats i militärklassen på
sin 258a. Men i år gick det inte lika bra.
Det blev en ordentlig tjuvstart pga en hoj som baktände. Kanske någon som kört GGN flera år tidigare som är van vid den klassiska smällstarten istället för ljusen som används nu för tiden. Pappa stod kvar i tron om att det måste bli omstart men efter några långa sekunder förstod han att det inte skulle bli så och körde iväg. Jag själv var placerad i depån och räknade in pappa som 3e man i klassen. De andra två låg inte så långt före J Varv 2 hade de två första dragit iväg för de körde och fajtades med varandra. Den 4e mannen låg några minuter efter pappa. Vid varv tre var det samma men den 4e mannen ropades aldrig upp men pappa låg 3a iaf. Pappa kom 4a varv och hade inte blivit omkörd av en 258a sa han vid målgång så vi trodde han blev 3a. Men sen när resultatet dök upp stod han som 4a och det var 37 sekunder mellan 3an och pappa. Mycket märkligt eftersom pappa var säker att han inte blivit omkörd. 258or är väldigt unika hojar som man läger märket till om de kommer om. På kvällen var det som vanligt GGN fest och helt plötsligt bland människomassan stod Stefan Everts bara någon meter ifrån mig. Jag sa till min kompis att han stod där och då sa min kompis att där stod alla de andra kändis inbjudna killarna och rabblade upp deras namn. Skit samma sa jag, där står ju Stefan Everts! *skratt* Jag kunde inte låta denna möjlighet rinna förbi så jag frågade mamma om hon hade penna och papper i väskan och det hade hon. Efter några djupa andetag gick jag fram och sa något som – Hej, jag var bara tvungen att hälsa på dig när du stod så nära. På en extremt knagglig engelska som jag annars talar flytandes. Men han var jätte trevlig och vi pratade en stund. Jag berättade att jag tyvärr inte kunde vara med i år för mina dåliga knän, troligtvis korsbanden. Han förstod inte riktigt först att jag körde, och sen sa han - aj, 5 månader för korsband =( Jag frågade om jag fick en autograf och sen ta ett fotto med min mobil och han sa - javisst! Tyckte jag var väldigt snällt av honom för man såg hur ont han hade i sin armbåge efter kraschen han gjort tidigare under dagen. Men det som var så roligt var att han frågade/beordrade en av ”kändiskillarna” till att ta fotto på oss. *skratt* ännu en diss för dem antar jag =) Stefan blev inte nöjd med den första bilden så vi flyttade oss till bättre belysning. Det var också sjyst av honom tycker jag. |
Tråkiga och roliga nyheter - 14/10 |
|
Tråkiga nyheter När jag körde Nordiska mästerskapet och Stångebroslaget drog jag på mig ett antal skador, bla vrickade tummen och vred knäna. Jag tog inte mina skador på allvar och fortsatte försöka köra och tävla eftersom det var mitt i säsongen. Men tillslut blev det gips på tummen och jag tog tid till att träna knäna med sjukgymnastik. Sjukgymnasten som jag använde mig av innan har sagt åt mig att söka till idrottshälsan i Lund, för hon kände sig inte tillräcklig iom att jag tävlar på så hög nivå. Väntetiden till att komma till idrottshälsan är 3 månader. Jag fick tillslut en tid och träffade en sjukgymnast som rent ut frågade mig varför jag inte gått till en läkare för mina knäproblem för hon misstänkte att mitt korsband på vänsterknä var och den inre minisken på höger knäet. Hon förstod inte hur jag kunnat köra och sa till mig att jag absolut inte fick. Veckan efter fick jag en tid till en ortoped i Lund där han konstaterade samma sak plus lite mer som var skadat i knäna. Jag hade egentligen två val – antingen gör man en titthålsoperation direkt och ser vad som behövs åtgärdas. Eller så röntgar man med MR röntgen först för att kolla upp hela knäna innan man går in. Han rekommenderade starkt att jag skulle röntga mig först eftersom det var så mycket problem med knäna plus att det gått så lång tid sen det hände. Med risk för brosk och benslitage i knäna så fick jag körförbud av läkaren också. Efter att jag har försökt att köra dessa 4a månader och bara känt hur ont det gör och inte alls kunnat prestera i närheten av vad jag kan så valde jag att för en gångs skull lyssna på läkaren. Jag har nu som ni märkt stått över de två sista cross SM deltävlingarna och kommer inte köra något alls innan jag fått rätt på knäna (det blir alltså inget Ränneslätt eller GGN – säsongen är över). Nu står jag på väntelista till MR röntgen och har själv ringt runt och flyttat remissen från Lunds sjukhus till Hässleholm för där har de kortare väntetid. Förutom de väntande knäoperationerna skall jag den 18 november operera bort min titanplatta som sitter på mitt vänstra nyckelben och fortsätta operera för mina nerverklämningar i vänsterarmen. Läkaren kommer att flytta nerven vid armbågen från utsidan till insidan och gå in en gång till i handleden och rätta till så min nerv får plats. Som ni förstår kommer hela hösten och vintern bestå av rehabsträning. Allt för att jag ska komma tillbaka och kunna köra igen! Roliga nyheter Men tro mig jag kommer tillbaka! Min familj är med och stöttar och tror på mig. Jag har fått en ny KTM 250F SIX DAYS som jag faktiskt han köra 2 gånger på innan jag tog beslutet att säsongen var över. Den känns jättekul att ha en sådan ”morot” ståendes i garaget. Jag ska börja öva mecka med den eftersom allt är nytt med märket och endurohoj både för mig och pappa. Våran gamla underbara crossbuss är också såld för vi ska skaffa en nyare som vi kan lita på att åka runt till tävlingar med. Den gamle var gammal och ett stort orosmoment om motorn skulle hålla till tävlingen eller inte. Pappa har bytat motor på den 4a gånger och är rätt trött på att behöva mecka med den hela tiden. Den nya skall förhoppningsvis gå att köra med B kort så jag också kan köra, annars har jag något att göra mellan rehabsträningen i vinter – nämligen plugga till C kort. Nu när jag nämnt pluggandet kan jag också meddela att jag tagit beslutet att vänta med mitt examensarbete för att kunna satsa mer på körningen. Just nu har jag 2 timmanställningar vilket möjliggör att jag i stort sätt väljer själv vilka dagar jag kan jobba = ingen arbetsgivare som blir sur för att min inte jobbar på fredagar eller helger. Och det känns jätteskönt att kunna köpa de crossglasögonen man vill ha och inte bara tänka på hur mycket pengar man förlorar bara för att åka ut och träna en dag. Det känns som en sten lyfts från mina axlar och jag stormtrivs! Fler roliga saker är att Proteinkungen har tillkommit som sponsor! De har ett stort produktsortiment och kan leverera samma dag om man beställer i tid. Eftersom jag kör både motocross och enduro så behöver jag vara både snabb och uthållig. Med rätt kosttillskott kan jag se till att jag får exakt rätt mängd av näring vid träning och tävling. Kolla in deras produkter på www.proteinkungen.se. Andra samarbeten är också på G men det är inget jag kan avslöja än. Jag ber ännu en gång om ursäkt för jag inte uppdaterat hemsidan på ett tag men ni kan säkert förstå att det varit en jobbig tid med alla skador och besked från läkare. Men i vinter ska hemsidan även byggas om och jag ska fortsätta skriva om hur det går med rehabiliteringen och annat i vardagen så även om där inte kommer nyheter om tävlingar så händer det saker på hemsidan så fortsätt titta in. |
Nordisk Mästarinna 2008 - 28/6 |
|
Idag kördes första deltävlingen av fyra som sträcker sig över fyra år i norden; Sverige,
Finland, Norge och Danmark.
Vi var bara 9 anmälda tjejer och bara svenskor. Så det var lite tråkigt att inte några andra tjejer kom. Till start kom det bara 8 så Jessica startade tillsammans med mig och jag tog starten. Sedan gjorde jag en miss och bromsade för sent vid en sväng och Jessica kom om. Sedan började det bli knasigt. Det stod förare överallt i alla sandbackar och förare körde förbi överallt. Den sista sandbacken var det ett rejält stopp. Spåret var väldigt smalt så vi kunde bara köra med en förare i taget och klarade inte han det så stod han och stoppade alla andra. Jag gjorde ett tappert försök för att komma upp i backen men det gick inte. Jag drog och slet i hojen så mycket så jag fick astmaproblem och hyperventilerade för att få luft. Detta på grund av att jag i 3 veckor lidit av ett halsvirus som vägrat släppa. Men jag ville köra NM:et ändå. De andra tjejerna samlades i kön nedanför backen och när jag väl kom därifrån så hade alla de andra tjejerna redan hittat en annan väg upp och försvunnit. Det kändes väldigt tungt att vara så sist efter ett problem som jag iaf försökte klara av. Men jag hade åkt dit till tävlingen med målsättningen att ta mig runt så jag körde på ändå. Varv 2 gick jag in och tankade och fick reda på att jag ledde vilket självklart gav mig nya krafter. Men sen när jag körde ut på varv 3 låg där en man i backen så jag körde sidan om och fastnade igen. Hojen blev varm och ville inte starta. Efter ett tag kom hon som låg 2a och körde upp för backen utan problem för mannen hade redan kommit iväg. Då var det riktigt tungt! Jag kickade så jag började hyperventilera igen men hojen startade inte förrän om ett bra tag. Men tillslut kom jag iväg och när jag kom upp på stubbfältet så såg jag ingen motorcykel. Det kändes hopplöst men då blev jag arg och skrek till mig själv att fortsätta kora på. Efter någon skogsdunge såg jag tjejen igen och gav mig den på att köra ikapp henne. Det gjorde jag och ifrån henne med! Jag vann med 10 minuter J Jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte bröt utan fortsatte att kämpa fast det kändes hopplöst. Nästa helg är det Stångebroslaget som min klubb Försvarsmaktens Enduroklubb anordnar tillsammans med LMS. Vi kommer som vanligt åka dit där reda på torsdag för att hjälpa till. Jag brukar stå och sälja hamburgare och korv i mattältet. Vi ses där! |
Halsont - 23/6 |
|
Nu har det varit dåligt med uppdateringar på hemsidan under en tid. Men det beror på
att mitt åkande stått stilla en tid med. Jag har råkat ut för något halsvirus som inte
vill ge med sig. Imorgon är det klubbmästerskap på crossklubben som jag tänkte köra för
att känna hur jag känner mig åkmässigt. Det är nämligen Nordiskt Mästerskap i enduro
till helgen som jag absolut inte vill missa. Jag tog ledigt från jobbet förra veckan
och kände mig bättre så jag jobbade i söndes (igår) och blev riktigt dålig igen, blev
hes och febern är tillbaka. Jag har nu tagit ledigt från jobbet resten av veckan så
jag förhoppningsvis blir bra till helgen. Men nu har jag alltså inte alls tränat på
över 2 veckor vilket självklart inte alls känns kul nu när det är en sådan viktig
tävling i helgen. Har jag inte feber i helgen så kommer jag att ställa upp och köra
mästerskapet och hoppas/kämpa för att jag kommer runt hela tävlingen. Någon som har
några bra knep för att bli av med halsont så får ni gärna tipsa mig!
|
Dubbla SM 2/6 |
|
I helgen var det båda Enduro SM (lördag) och Motocross SM (söndag).
Enduro SM i Åsätra Vi började redan åka på torsdagskvällen hemifrån för att komma iväg. Fredag morgon åt vi frukost på Biltemas parkering i Jönköping sen var vi framme vid 14-tiden i Åsätra. Det var ett tag sedan vi åkte igenom Stockholm så det var lite kul att se över storstaden igen. Jag gick direkt ut och kollade banan. Hade hört innan att det skulle vara rätt mycket sten. Men det var bara att konstatera att det var ENBART sten, klipphällar, rötter och åter sten, sten, sten… Eftersom jag kvaddade kylaren förra deltävlingen så fick jag starta bland de sista denna gången. Jag var orolig över att jag skulle tappa tämpot eftersom jag inte hade någon att jaga. Men det var kanske tur som det dammade! Varje liten kille man skulle köra om tog evigheter för jag vågade inte chansa bland stenen när jag inte såg. Var ju en dag imorgon med för min del. Det var ju väldigt slagigt eftersom det var så mycket sten så jag fick enorma blåsor i händerna som sedan besvärade mig hela helgen. Jag fick problem att hålla i styret som senare ledde till att jag fick kramp i båda axlarna. Sista varvet gick på ren vilja! Men annars tyckte jag faktiskt banan var jätterolig! Det var bra sten (satt fast), raka spår och olika klipphällar man skulle upp/ner för som var lite kluriga, men jag tyckte själv att jag hittade bra spår över. Jag har ju ingen sten alls att öva på här nere i Skåne så det var mycket givande för mig att köra på det underlaget. Jag har inte sätt resultaten än men vi tror att jag blev 5a och det är jag jättestolt över eftersom det var totalt främmande underlag för mig. Direkt efter mål lastade vi hojen och började resan ner till Tibro. Vi var oroliga över att inte hinna till besiktningen som stängde 20:00. Resan skulle ta 5 timmar och det var 5 timmar mellan målgång och till Tibro. Motocross SM i Tibro Vi han med 20 minuter till godo J Lite nervigt var det för fläktremmen hade slirat de sista 20 milen. Pappa parkerade bussen, sen tog vi hojen och gick till direkt till besiktningen. Hojen gick igenom som vanligt utan problem. Sen gick jag direkt och duschade (har nog aldrig längtat så mycket efter en dusch i hela mitt liv. Dammigt varvlopp med över 25 graders värme + ha suttit i en varm buss i 5 timmar). Efter det gick jag banan och hälsade på några kompisar sen var det sängen som gällde. Träning Händerna gjorde ont så jag tog det rätt så lugnt och kollade banan som var fin. Tidskval På tidskvalet hade det kommit en del stalp osv som inte alls fans under träningen så nu gjorde det extremt ont. Jag hade svårt att koncentrera mig på att sätta en bra varvtid, jag fick mest fundera ut hur jag skulle växla/dra in kopplingen på minst smärtsammaste sätt. Heat 1 Fick ingen bra start för tjejen till höger om mig körde helt åt vänster/på mig i starten >=( Men det verkade som om de flesta vurpade under de 4a första kurvorna så jag kunde köra upp mig lite då. Vid ett litet hopp så var det en tjej som fullständigt sprätte ner mig med sten och grus. Jag kände verkligen hur det smattrade på nyckelbenet och jag skrek till. Tårarna kom nästan men jag bet ihop för man kan inte se något om man gråter. Tyvärr blev jag fast efter den klungan hela loppet. Den tjejen framför mig körde kors och tvärs över banan så jag kom inte om. Hon körde tom på Elin Mann när det var blåflagg! (Lider med dig Elin) Tyvärr släppte jag om Sofia A på de sista varven för hon tog chansen när det var blå flagg så jag trodde det var 2a tjej som skulle om. Men jag hade gjort samma sak i hennes position! Jag hamnade tyvärr i ett långsamt tempo och kunde inte avancera när jag låg fast bakom klungan. Det kändes jätte tråkigt när jag kom i mål för jag bara åkt runt i stället för kört. Men händerna blödde för fullt och det värkte i hela axeln från nyckelbenet som svullnat upp så jag var ändå nöjd över min prestation. Kom på 15e plats. Heat 2 Jag körde ner i ett snett spår vid startgrinden och ville komma ur men då var grinden nästan full. Alla tjejer bara kör ner och ingen väntar på en så man får vara glad för den platsen man får. Jag måste verkligen öva på att tidskvala så jag kan få bättre startplatser. Hojen reste sig i starten och jag var sist iväg igen. Men som tur var växte hornen en aning så jag avancerade sakta men säkert upp genom hela loppet och sluta som 15e även denna gång. Totalt blev jag 13e denna helg. Idag har jag gett mig själv hela dagen ledig för min axel är fortfarande stel och svullen (och ömmar fortfarande). Annars tar jag det väldigt lugnt idag och plåstrar om mina händer. Jag har inte ens tvättat hojen eller crosskläderna än för jag är väldigt försiktig med vatten nu eftersom mina handflator är nästintill öppna. Det kommer nog då inte bli så mycket hojåkning i veckan och nu till helgen ska jag vara tränare till MX-syd i Skivarp och så ska jag jobba på söndag. |
Nominerad till SixDays - 7/5 |
|
Fick idag reda på att jag är en av de 5 tjejer som är nominerade till att få köra SixDays i
Grekland i september (ISDE 2008). Det är ett lag med 3 tjejer + en reserv som skickas av det
Östra distriktet som i år valt att skicka iväg 3 lag; Senior, junior och damlag.
Självklart känns det jättekul att andra tror på en som enduroförare och det har varit en dröm i flera år att bli uttagen att få åka iväg. Som ni ser i min kalender så har tävlingen redan varit inlagd som ett mål i början av säsongen. Det är en del krav som ställs på en innan man blir uttagen och ännu vet jag ju inte om jag blir vald. Jag har varit nominerad förr och inte fått åka iväg så jag tar inte ut något i förväg. Det är bara att fortsätta kämpa och hoppas så får vi se vad det blir. Beskedet kom lämpligt eftersom att jag nu i helgen skall vara med på ett enduroträningsläger i Linköping av FME. Nu kan jag gasa runt lite mer självsäkert. |
Enduro SM i Finspång - 3/5 |
|
Den här gången skulle vi köra varvlopp på 3 varv (ca 25 min/v). Vi startade på crossbanan och
sedan gick det lite i skogen och slutade på ett stenparti.
Jag startade tillsammans med Ericka G och drog ifrån direkt. Tyvärr fungerar inte min framfjädring som den ska och på crossbanan gick framhjulet över en vall så jag ramlade. Jag var nästan i kapp de som startat framför mig men nu kom de bakomvarande ifatt mig i stället. Första varvet gick sådär, jag fick inte upp någon fart. Men på andra varvet gick det bättre och jag kunde höja farten. Men på det steniga partiet ramlade jag omkull och slog i kylaren så den sprutade ut glykol. Jag körde ner till depån och tog beslutet att bryta. Så nu är jag utan poäng från en av SM deltävlingarna =( Eftersom det inte blev så mycket endurokörning för min del så kommer jag vara med på Sydenduron på Revingehed imorgon i Juniorklassen. |
SM Enduro i Skövde - 30/4 |
|
I lördags var det dags för första deltävlingen i Enduro SM för tjejer (någonsin?). Tävlingen
var upplagt som en Typ 1 tävling med 2 specialprov. Den första skulle köras 2 varv och den andra
en. Provens start och mål var i närheten av varandra så det var inga transportsträckor utan tom
30 min paus mellan varje start.
Jag körde ut som 9e tjej och var ikapp de första startande vid målet på första provet. Det var en väldigt lätt terräng med nästan inga stenar och rötter samt en del körande på gärdet. Så det gick väldigt fort och lätt att köra. Andra provet var det nästan bara gräsprov av hela slingan. De hade pilat väldigt brett så jag åkte nästan sick-sack mellan pilarna fast det bara var en raksträcka, så förvirrande var den breda pilningen för mig. Man hade tjänat mycket tid om man haft möjligheten att gå proven innan start. Tyvärr så hade jag genomgående problem med att få in växlarna på hojen och den stannade tom för mig 2 gånger i de ända två små backarna med sten som fans. Eftersom jag inte når ned tillräckligt så tog det alldeles för mycket tid innan jag kom iväg och jag tappade ca 2 min på andra provet och var då borta från tätstriden, jag åkte ner till en 6e plats. Men redan på nästa prov körde jag upp mig till 5a och det blev slutligen mitt resultat. När jag kom i mål kändes det en aning tråkigt att inte få visa vad man går för och jag var inte ens trött. Topp tre tjejerna (Jessica, Vanja och Paulina) körde riktigt fort och tidsmässigt var det en bit upp till dem. Förhoppningsvis har pappa lyckats lösa växelproblemet på hojen och redan i morgon är det nästa SM enduro deltävling (Finspång). Jag hoppas hojen fungerar nu så jag kan få visa hur fort jag också kan ta mig fram i skogen ;) |
SM Eksjö - 24/4 |
|
I helgen var det motocross SM i Eksjö på Stoptébanan. Vi åkte upp med busen på lördag
eftermiddag och när vi kom fram rullade vi direkt iväg hojen till besiktningen. Besiktningen
är uppdelad i tre delar, först mäter de ljudnivån, sen kollar de hjälmarna och sist går en
gubbe igenom bromsar, hjullager mm. Nytt för i år är att de sätter på en klisterlapp på
ramen i stället för att knäppa fast en plastgrej (hoppas lappen klarar all högtryckstvätt).
Något som jag tyckte var lite konstigt var att de som satt på den sista delen inte hade någon
aning om vilka regler som gäller för nummerskyltarna. En gubbe sa först att jag hade fel
bakgrund och siffror på, att vi skulle ha grön bakgrund med vita siffror (juniorklass). Men
jag har seniorlicens så jag ska ha svart bakgrund och gula siffror på. Tjejklassen har ingen
bestämd nummerskylt. Som tur var blev det inget gnäll utan gubben bara accepterade att han
inte hade koll. Klisterlappen satt på hojen och den var inregistrerad i datorn och vi var på
väg att gå. Då reser sig plötsligt en trejde gubbe (som bara suttit och glufsat i sig en macka)
och börjar testa bromsarna mm på hojen. Detta var mycket märkligt tyckte jag, hojen är väl
färdig och godkänd när den blivit inregistrerad i datorn? En sådan viktig del av att få lov
att köra och så är där folk som inte har koll…
Vi tränade ca 8:20 på söndag morgon och jag kände genast att jag fick problem med armarna. Förutom det så fungerade inte min transponder så jag fick ingen tid på träningen. Det hade varit skönt att se hur man låg till ungefär eftersom vi var 38 st som skulle kvala och det är 30 st som får köra (20 av dem får poäng). Pappa sprang iväg till Race Office och lånade en transponder. Eftersom jag inte viste hur jag låg till såg pappa till att jag kom ganska långt fram i ledet till att rulla ut på tidskvalet. Jag körde ut på en perfekt plats och låg någorlunda själv och körde. Pappa gav mig tecken från depån att jag lugnt kvalade in och nervositeten kunde äntligen lägga sig. Jag slog inte på för fullt eftersom jag ville spara armarna till heaten. Tillslut ramlade jag ner till 20 plats men jag var med, det var huvudsaken. Heat 1 Utan min startplanka kom jag iväg rätt okej i starten men fick en startkrasch precis framför mig. Men jag lyckades parera undan. I nästa sväng var det några till som ramlat men jag klarade mig undan det med. Jag låg 12 ett bra tag genom heatet men min högerarm somnade av så jag kunde inte använda frambromsen och då var jag ett lätt byte för dem andra och blev omkörd en efter en. Jag körde i mål som 15e. Heat 2 Den här starten gick lite bättre och jag var iväg som 9a och det kändes inte alls fort. Men rätt snabbt somnade armen igen och utan startkrascher var fältet bra samlat. Så jag ramlade ner snabbt till 15e. Där kände jag att jag inte skulle ha möjlighet att avancera pga min arm så i stället för att ligga i stenskotten så släppte jag en bit. Det var långt ner till nästa klunga efter mig så jag låg bara och tog mig runt och väntade på målflaggen. Det känns jättekul att jag har farten till att vara bland topp tio och jag är nöjd över resultaten för årets första tävling. Nu gäller det bara att träna upp mig till där jag var innan nyckelbensskadan så kan jag åka crossheat utan hinna få problem med nerverna. Vad det gäller närverklämningarna så är det redan sagt att det ska bli operationer i höst. |
Nya kläder - 10/4 |
|
Nytt för i år är att jag kommer köra i Made 2 Race kläder och hjälmar. Det är ett Australienskt märke
som är stort i USA men inte riktigt lika stort i Europa än. De har otroligt många olika fräcka designer
på hjälmar och det är nog dem de är mest kända för. Tyvärr kommer jag inte kunna visa upp min nya outfit till
SM deltävlingen i Eksjö för de nya hjälmarna har inte hunnit komma än.
Hemsidan kommer senare att uppdateras med nya bilder på mig i de nya kläderna. |
SM Träning Eksjö - 6/4 |
|
Vi kom iväg till Eksjö, jag tränade på Stoptébanan och vi bodde över på Ing 2. Jag och pappa åkte
upp lördag morgon och vädret var mulet hela vägen upp men när vi kom fram var banan torr och fin.
Spåren ändrade sig var gång man körde ut så lördagen ägnade jag mest till att testa nya spår,
inbromsningar och känna på fjädringen. På söndagen ändrades inte spåren något och tillslut fick jag ordning på fjädringen. Jag skulle försökt testa hoppa de stora hoppen men jag var alldeles för trött. Jag vågade inte testa för om det skulle bli något fel i uppgången hade jag inte orkat rätta till det. Men jag är nöjd över träningshelgen, jag lyfte mig ett steg. |
Träning Saxtorp - 30/3 |
|
I helgen har jag tränat på en sandbana som ligger utanför Landskrona som heter Saxtorp.
I lördags var den nyjämnad och körningen gick bättre och bättre. Jag övade på att gå lite
aggressivare in i kurvorna men bibehålla kontrollen/balansen. Körde även in mina nya
armbågsskydd som jag fick i födelsedags present av mina föräldrar. (Läkarna klippte sönder
mina andra när jag bröt nyckelbenet.)
Eftersom banan var så fin åkte vi (jag och pappa) dit idag igen. Men idag var banan inte alls lika fin. Nu var den precis som den brukar, stora stalp och djup mjuk sand. Sedan var där jätte många som tränade också vilket gjorde det hela mycket svårare. Det var folk överallt! Eftersom många killar inte tittade mer än en meter framför styret var jag nervös när det kom många förare som körde bredvid en. Även om man stod still och kickade ett bra tag kunde det komma en kille och köra på en fast banan är bred med flera spår att välja mellan. Detta gjorde att jag tänkte mer på alla andra som körde än på mig själv. Jag körde försiktigt, höll mitt spår så rakt jag kunde och ibland flyttade jag även mig ur originalspåren vilket gjorde att det gick mycket tid åt att bara ta mig runt i stället för att träna. Efter ett tag skärpte jag mig och försökte köra på fast där kom en massa förare runt mig och då gick det mycket bättre. Mitt knä som jag skadade för någon vecka sedan gjorde rejält ont så jag beslutade att inte köra sista passet idag. Jag är nöjd över träningshelgen och fast framstegen är små så går det ändå framåt. Nästa helg vill jag upp och träna på Eksjö så hoppas att det går att lösa. Jag vill även ge ett extra tack till min pappa, som trots ryggskott, följde med och coachade mig i helgen… TACK! |
Jag har fått en massör - 11/3 |
|
Jag kan stolt meddela att Benkt Olsson, på Byahuset i Södra Sandby, är med och hjälper mig i min
elitsatsning. Benkt har själv kört Trial och enduro när han var yngre så det är jätte bra för mig
att få ha en massör som kan det man håller på med och vet vad som gäller. Utöver massagen har jag
också tillgång till vibrationsmaskiner som är ett jätte bra komplement till träningen. Vanliga
viktmaskiner på gym räcker inte till när det kommer till motocross och enduro körning. Många
crossförare kanske känner igen känslan av att köra ut på våren och bara orka ett par varv på
crossbanan sedan är man helt slut och med kramp i armarna, också tycker man det är konstigt
eftersom man har trampat som en galning på spinningen och pumpat skrot hela vintern. Det beror
på att man inte får helheten med muskelträningen i viktmaskiner på gymmet men det får man med
vibrationsträningen, fler muskler aktiveras samtidigt och jobbar hårt för att stabilisera. Precis
som när man kör cross och/eller enduro.
Jag har ju under några år haft lyxen med att träna enduro under vintern så jag har inte riktigt tänkt på det. Men eftersom jag varit skadad under den här vintern slog det mig klart och tydligt för någon månad sedan hur långt ifrån hojåkandet man är när man bara tränat på gym några månader. Jag kommer även få möjligheten att använda hälsomaskinen SilenChi som skapar en mjuk vågrörelse genom hela kroppen. Den ökar blodgenomströmningen, syreupptagningen och frigör blockeringar. Den kan användas till många olika saker men för mig som ett exempel är den jätte bra att använda som uppvärmning innan träning och sen efter träning för att ta bort slaggprodukterna i musklerna. Om ni är intresserad av att testa vibrationsträning och SilenChi maskinen så tveka inte att komma fram till mig vid tävlingar för jag kommer ha med mig informationsblad om dem som jag kommer att dela ut. Ett stort tack till Benkt Olsson! |
EM Portugal - struken - 5/3 |
|
På grund av ekonomiska skäl kommer jag inte ha möjligheten att köra enduro EM i Portugal i Maj som planerat.
Den tävlingen har nu strukits i min tävlingskalender som ni kan se här på hemsidan. Självklart tycker jag att
det är tråkigt för jag såg fram emot upplevelsen och erfarenheten. Men men... min tävlingskalender är fullproppad
av andra roliga tävlingar i år så det är bara att gasa på.
|
Första crossträningen sedan skadan - 22/2 |
|
I helgen körde jag cross för första gången sedan jag krachade på Tomelilla och bröt nyckelbenet.
Självklart gick det långsamt i början och jag vågade inte hoppa några hopp, förra gången jag försökte
hoppa gick det ju inte så bra...
Men efter ett tag så lyfte blicken sig och jag vågade mer och mer. Det var helt underbart att sitta på crosshojen igen. Den går så himla mycket rappare än min gamla trötta endurohoj. Det var nästan så jag blev nykär på nytt i min gula hoj :) Tyvärr så hinner jag inte träna något nu i helgen för jag måste jobba och tjäna ihop pengar men jag längtar verkligen tills jag får köra igen. Då måste jag jobba mer på att släppa hämningarna för det är inte så lång tid kvar tills säsongen drar igång igen och just nu är jag inte i närheten av att kunna tävla. Det finns bilder från träningen upplagda under bilder - motocross. Vi ses i på banan! /Camilla |
Enduroträning i Halmstad - 8/2 |
|
Vaknade riktigt peppad kl. 06:00 i morse och såg fram emot att träna. Åkte iväg och
lastade om i min träningskompis bil och så åkte vi iväg. Det började duggregna som sedan
övergick till ösregn. Men när vi väl kom fram i Halmstad så hade det reducerats till
duggregn igen och det var bara att kicka igång och köra. Vi svängde in i skogen och jag
hängde på mina träningskompisar som vanligt, i ca 4 sekunder. Sen slog det mig att det
var 4e gången jag körde sedan skadan och jag ramlade ner på sadeln och började paddla.
Spåret var riktigt ”svenskenduro” med rötter, sten, backar och vattensjuk mark. På spår
som jag brukar köra på i 3ans växel satt jag nu ner och körde i ETTANS växel. Både hojen
och jag badade i några bäckar några gånger =( och en del blåmärken fick jag med mig hem.
Jag trodde endurokörningen skulle sitta i ryggmärgen vid det här laget men det verkar inte
så. Eller jag vet ju hur man egentligen ska göra men kroppen löd mig inte. Jag är inte ens
i närheten av min träningsform så det är bara att börja springa i skogen om jag ska kunna
köra i den framöver. Men självklar krävs det en del ”åk-vana” med så nu på söndag ska jag
ställa upp i FMCK Malmös klubbmästerskap och köra för att träna. Det är bara att bita ihop
och ta sig runt på spåret några timmar och tvinga in gammal kunskap som att stå upp och
titta långt fram osv…osv…
|
Kawasakin - en riktig endurohoj - 5/2 |
|
En riktigt strypar ljudddämpare sitter på Kawasakin nu som håller ner ljudet till under 92.
Men hela toppregistret har försvunnit vilket gör att hojen känns helt annorlunda att köra.
Vi ska på något sätt bygga om ljuddämparen så den inte stryper lika hårt som den gör nu men
än så länge får jag lära mig att köra utan rappheten. Som annars har varit till min fördel
och lite av meningen med att man kör crosshoj i skogen.
Min vanliga ljuddämpare som sitter på håller 93 i crossen och då kan man tycka att det inte krävs så mycket strypning för att få ner den till 92. Men problemet är att man mäter på mycket högre varvtal i enduron. (Det kanske borde vara tvärtom, för i crossen kör man mest på fullgas och i enduron kör man mer på mellanregistret). Sen så skiljer sig motorerna en del från varandra när det gäller en crosshoj och endurohoj. För min cross går upp och varvar tidigare i de höga registret än en endurohoj vilket också påverkar ljudet. Pappa jobbar som vanligt inte hemma på ett tag så ombyggnaden av ljuddämparen får vänta någon vecka. Fast den går dåligt så är det rätt så skönt att kunna träna enduro normalt utan att folk kommer fram och klagar på en att man kör med en crosshoj, för nu är han ingen crosshoj längre utan en ren endurohoj! Jag skulle ju ha kört inbjudan på killarnas SM i Västerås den 16/1 men den tävlingen blir inställd och flyttad till Hallsberg och där har man valt att ta bort de inbjudna klasserna. Så det blir tyvärr inget. Men jag försöker komma runt och träna enduro på andra ställen ändå, nu på fredag har jag fått möjligheten att träna enduro i Halmstad och det ser jag fram emot! |
Enduro KM i Eksjö - 20/1 |
|
I lördags var det dags för det årliga klubbmästerskapet i Försvarsmaktens enduroklubb med
efterföljande årsmöte. I år var det i Eksjö och Vanja Kollman mfl hade hand om tävlingen.
Det blev enduro typ 1 tävling med 4:a korta och snabba prov som skulle köras 3 varv. Det
första provet var lättskog och sand, det andra var ett gräsprov, det tredje var ett riktigt
enduro prov med sten som jag faktiskt tyckte var jätte roligt. Fast jag inte gillar sten och
vurpade ordentligt, så jag tryckte till avgasröret ”kröken”, så tyckte jag det var en rolig
sträcka. Det fjärde provet var ett skytte prov, man skulle skjuta med 3 skott åt gången i
liggande ställning med ett gevär. Det gällde att koncentrera sig och skjuta bra för poängen
där drogs av med minuter på totaltiden. Det var väl delade meningar om att det skulle vara
med i tävlingen eller inte men jag tyckte det var jätte kul att det anordnades något så
annorlunda, det passar ju jätte bra till ett KM.
Passande till den här helgen så blev jag förkyld. Jag funderade starkt på att inte köra eftersom jag inte kört på 4a månader och att jag blev förkyld. Men tävlingen var upplagt så bra så jag startade och tänkte köra så länge det gick. Det var andra gången jag satt på hojen så självklart gick det ”åt alla håll” när jag körde. Men jag hade jätte kul och det var ju tur att jag fullföljde för det slutade med att jag vann med en kvart. Så nu har jag äntligen vandringspriset hemma på prisskåpen. |
Röntgen nr 4 - 8/1 |
|
Röntgade nyckelbenet för 4e gången idag och fick träffa läkaren som opererade mig. Nu har det läkt
ihop och jag har fått full klartecken från läkaren att köra igen. Nu i helgen ska jag testa både
enduro och cross är det tänkt och ni kan tro att det kliar i fingrarna på mig (som man brukar säga).
Det är nu 4a månader sedan jag körde cross sisst. Jag längtar verkligen!
Nytt år och därför lägger jag undan 2007 års nyheter och börjar här på en "ny sida". |